Så.. jag hittade precis mitt drömmotiv till en tatuering.

Citat från en av mina favoritfilmer, The Crow. Mitt personliga motto också.
Förstår inte hur jag inte kan ha tänkt på det här tidigare!


 

A game of thrones av George R.R. Martin



Jag läste faktiskt ut både den här och Vittorio the vampire idag. Så... Produktiv dag har det varit. Kände att jag kan ju lika gärna skriva om den här boken också när den är fräsch i mitt minne. Dessutom har jag varit väldigt dålig på att skriva om böcker på senaste tiden också.

A game of Thrones är en bok med en shitload med karaktärer. Den enda anledningen till varför jag visste vem som var vem är för att jag sett tv-serien innan jag började läsa.

I vilket fall som helst. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga?! Det är en spännande serie med en massor med bra karaktärer. Både idioter och heroes. Egentligen så kan man inte riktigt se några som "The bad guys" då man får läsa ur allas synvinklar; så det handlar väl ändå mest om vem man hejar på och vilken släkt/karaktär/whatever man tycker om att läsa om mest.

IIIII vilket fall som helst. Det är en bra bok. 700-ish sidor av politik, svek, romantik, våld och så vidare. Man sitter som på nålar (eller, man skulle ha gjort det om man inte sett serien innan, heehhe) och hoppas på att ens favoritkaraktär inte kommer att dö. För ingen går säker. Och det gillar jag med den här serien. Man har ingen fucking aning om vad som kommer hända. Det är intressant.

I LIKE IT.
Jag har dessutom köpt andra och tredje boken i serien så det är bara för mig att läsa vidare. Känns bra  ♥

~Evve


 

Vittorio the vampire av Anne Rice

"In the year 1450, Vittorio di Riniari witnesses the massacre of his entire family by a band of demons. Fleeing from the primal scene, he follows the fiends in search for vengeance, and instead is overcome by the devastatingly beautiful 'strega', the bare-shouldered Ursula. His desire for revenge -- and his desire for Ursula--propels him in a dizzy descent to religion's darkest side."

Vad som drar mig mot Anne Rice's böcker är inte endast hennes underbara sätt att skriva, utan även hennes talang i att se alla sidor av religion och så vidare. Hennes tankebanor är ständigt fascinerande för mig och jag älskar att lära mig nya sätt att se på saker och ting (trots att hon aldrig kommer att övertala mig om Guds existens eller liknande). Jag finner det fascinerande, i vilket fall som helst.

Den här boken är dock lite av en besvikelse för mig. Jag är inte säker på vad exakt som gjorde den mindre bra än övriga böcker i serien i mina ögon. Det kan ha varit det faktum att varken Vittorio eller Ursula - eller någon annan karaktär i boken för den delen - intresserade mig särskilt mycket. Han kändes inte ny, trots det att hon drog in aspekter som inte tidigare riktigt funnits i böckerna. För min del var nästan dessa nya aspekter lite för religiösa och jag blev ganska trött på det väldigt fort. Vilket är nytt för mig med tanke på att jag, som jag sade tidigare, älskar hennes böcker FÖR att de handskas med religion.

Jag skulle dock vilja gå så långt som att säga att den här boken antagligen är den sämsta av Anne Rice's böcker som jag har läst hittills. Vilket inte gör den dålig; jag tyckte faktiskt om slutet och det gav hela boken en poäng som har dragits upp tidigare men inte på samma "smack-in-the-face", "slag-i-magen" typ av sätt.

Lär jag läsa om den inom snar framtid? Nej.
Är jag glad över att jag äger den, och tog mig tid till att läsa den? Yup. Alltid.

~Evve


RSS 2.0